Tvåspråkighet, inte alltid lätt.

Jag är ju född i Sverige, men har växt upp med arabisktalande föräldrar och vi har också rest väldigt mycket till Mellanöstern så jag kan väl säga att min arabiska är hyfsad. Den funkar till vardagsändamål i alla fall. För den som inte visste, har jag gjort en hel serie som handlar om mitt förhållande till mitt modersmål och om arabiskan i Europa. Serien heter Rena rama arabiskan! och är ett UR-program som fortfarande kan ses på UR Play.

Detta med att växa upp i tvåspråkighet är ju inte alltid lätt i sig, och om det är som i mitt fall att jag är född i Sverige och kanske också just därför anser att både arabiskan och svenskan delar på modersmålsstatus så är det ännu svårare. Lägg då till att min man är svensk. Så det blir till att prata så mycket arabiska som möjligt om vår lilla dotter ska få med sig i alla fall lite av arabiskan. Tycker att språk är en rikedom och ger nycklar in flera världar och därför kämpar vi på så gott vi kan! Det roliga är ju dels att se hur vår lilla dotter börja separera mellan språken och förstå att det är två olika språk nu.

Till exempel så fick hon en frukt av en arabisktalande man på Möllevångstorget, varpå jag sa på arabiska: Kouli shukran (säg tack) varpå hon kort och gott svarade: Tack (på svenska alltså).

En annan sak som är intressant är hur hon skapar små sverabiska ord. Hummus blir ammojs, till exempel.

En tredje sak är hur jag blir när jag inte finner arabiska ord. Då hittar jag på egna varianter som ibland är krångligare än vad det skulle ha varit från början! När vi kollade på Bolibompa tidigare ikväll så hittade jag inte det arabiska ordet för dinosaur. Då sa jag: Haywan kadim kthir som på svenska betyder väldigt gammalt djur. Haha! När jag sen frågade nära och kära vad dinosaur heter, så fick vi oss alla ett gott skratt. För det var inte svårare än så på arabiska heller tydligen: Dajnosaur. Som ett direkt låneord alltså!

Facebook0Twitter0Google+0LinkedIn0Email