Syria on my mind. Alltid.

Vi hör om de syriska kroppar som torteras, skjuts sönder. Vi hör också om dom som i allt elände har turen att fly, bland de flera hundratusentals som har flytt till grannländerna och några som lyckats ta sig ända hit, till Sverige. Men jag lever mitt liv, det tuffar liksom på, och trots att jag till och med fattar språket i nyhetssändningarna där dom kommer riktigt nära det som händer i Syrien, så är det som att jag inte tror att det som händer är sant.

Kriget har redan pågått i flera år nu. Jag fattar ändå inte att det händer. Se nu de här bilderna och bli förvånad över att det konstigt nog är först när man ser just dom här bilderna som man inser vad ett krig får för konsekvenser.

Jag ser bilderna från souken i Aleppo och tårarna rinner nerför mina kinder. Jag har ju varit där, för inte alls så länge sen. Utanför en av butikerna stod det en man som på sitt typiska syriska gästfria sätt sa: ”Du är inte härifrån! Kom in i min butik. Här har vi alltid det senaste modet. Alla som kommer hit från utlandet är våra gäster. Välj vad du vill ha! Vad som helst.”

Även om jag envist insisterade på att inte ta emot något gratis, gick det inte. Jag gick ändå därifrån med en turkos sjal. Tacksam över hur en vilt främmande människa precis fått mig att känna mig så hemma. När jag nu tänker efter så minns jag inte om jag någonsin använde den där turkosa sjalen eller ens vart den tagit vägen, och nu när jag ser dom här bilderna så saknar jag den. Jättemycket.

Men den är borta. Förlorad, som all den tid som det tog att bygga dessa fantastiska städer, all den livstid som som har levts sen dom byggdes, all den tid som folk har levt och verkat i dessa städer, tiden som utgör den sammanlagda åldern på alla de människorna som har mist sina liv. Det här är några av världens äldsta, fortfarande bebodda stadskärnor, människans urcivilisationer. Det närmaste vi kommer vår gemensamma historia. Det närmaste jag kom mitt andra hem. Tänker på mannen som gav mig den turkosa sjalen och hur öde det måste vara där nu, när småpratet i soukens gränder har tystnat.

Länken till The Guardians bilder från ett före och efter krigets utbrott i Aleppo och Homs i Syrien.

Facebook0Twitter0Google+0LinkedIn0Email