Tekniskt strul, fysiskt strul.

Helvetesmånaden kanske håller på att nå sitt slut. Jag hoppas. Behöver inte gå in på detaljer, jag säger bara: Bakterie på bakterie och inskolning på dagis på det. Det sista i raden av alla åkommor stavas bihåleinflammation och jag käkar motvilligt antibiotika men är ändå väldigt glad för det, för att jag kan nu andas och sova! Man brukar säga att man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Jag har börjat säga, man fattar inte hur kass man mår förrän man börjar må bra igen. Så som ni märker börjar det ljusna. Ett tydligt tecken på att saker och ting börjar röra sig i rätt riktning är att man blir mer aktiv helt enkelt. Ärligt talat, jag har inte orkat skriva här så mycket. Jag har mest använt den energi jag har haft till det jag måste hinna med. Min lilla familj. Och att kolla på film, lyssna på radio. Så snart följer en massa tips på vad ni bara MÅSTE se om ni har missat… Det följer i kommande inlägg.

Facebook0Twitter0Google+0LinkedIn0Email