Vad har du glömt nu?

Min dotter som är 2 år och 8 månader, när vi skulle gå ut. Jag: Kom igen nu! Sätt på overallen, vi har väntat sjukt länge. Hon: Nej jag vill stanna hemma. Jag: Är du säker på det? Hon: Ja. Jag: Men då går jag. Hejdå.

Jag kliver ut genom dörren och väntar i trappen. Inget ljud. Rädd för att jag gör något slags uppfostringspedagogiskt fel, men tänker att jag fortsätter testa lite. Så kommer jag på att jag glömt mössan till min yngsta dotter som ligger i vagnen. Går in i lägenheten. Hon: Mamma. Jag: Ja, jag bara glömde något. Hon: Jaha… Jag: Men ska du inte med nu? Hon: Nej, jag är trött på dagis. Jag: Okej, hejdå. Kliver ut. Väntar i tio minuter. Det är ju fett lång tid. Inget ljud från lägenheten. Jag kommer på att jag har ”glömt” mobiltelefonen. Jag går in igen. Hon: Är du hemma igen? Jag: Ja, jag glömde mobilen. Går ut. Det börjar bli löjligt. Hon vinner ju, tänker jag. Hur ska jag ta mig ut ur det här? Så går jag in igen. Hon: Men mamma, vad har du glömt nu då? Jag: Jag har glömt dig. Kom igen nu, så går vi. Du fattar inte hur jobbigt det blir när allting tar sån lång tid. Vi kan inte vänta på dig hela tiden. Lillasyster blir ju helt varm i vagnen. Hon: Ja men nu kommer jag faktiskt så du behöver inte bli så arg.

Facebook0Twitter0Google+0LinkedIn0Email