Posts Tagged ‘flyktingbarn’

På tal om möten…

Idag har jag sänt radio från ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn som ligger i Rosengård. Jag pratade mest med en man som jobbar där, han är afghan och kom till Sverige som 17-åring. Idag är han 31 år jobbar som transitcoach. Det var väldigt fint att få träffa honom, han kunde prata om barnens situation genom sig själv på något sätt. När vi pratade, så kom det fram en liten flicka som är åtta år gammal. Hon ville bli sjukanmäld från skolan för att hon hade ont i magen. Jag fick själv ont i magen vid bara tanken att den här flickan var här utan sina föräldrar. Jag blev väldigt glad när jag förstod att hon kommit till Sverige med sin 15-åriga storasyster. Men ändå. Jag såg mitt eget barn i henne. Min dotter. Tänk om vi skulle hamna i den desperata situationen att jag skulle tvingas sätta mitt barn i flykt, utan mig. Otänkbart för mig idag. Vill inte ens föreställa mig hur det skulle kunna vara. Men det var fint att se att dom klarar sig, dom här barnen. Dom blir väl mottagna och så länge det finns folk i personalen som också talar deras hemspråk och kan relatera till dom, så tror jag att det blir lite enklare. Så tänkte jag på en sak när jag och Hilmand, som transitcoachen hette, satt och pratade. Han berättade mycket om sin egen flykt till Sverige. Att den inte alls var så dramatisk, han var 17 år och kom dessutom tillsammans med sina föräldrar, med en betald flygbiljett. Dom här barnen har oftast smugglats långa sträckor. Så sätten att ta sig till Sverige kan variera. Men känslan av saknaden och sorgen över sitt förlorade hemland är densamma.

Det gick upp för mig att det här samtalet om flykten är så sjukt viktigt. Massa människor i Sverige bär på en historia som är oerhört intressant och viktig och som inte bara är jobbig eller svår, utan också väldigt lärorik. Nu har det startat en hashtag som heter #minflykt av Sveriges radio på Twitter. Läs och/eller dela med dig!

Så är mina dagar så märkliga och intressanta att jag på morgonen kan vara på ett transitboende för ensamkommande flyktingbarn och rapportera hem till studion för att i förmiddagsprogrammet åka till ett läkemedelsföretag och testa en hypo-simulator. Det är ju Världs Diabetes-dagen idag. Och med den här hypo-simulatorn fick jag chans till en aning av den känning av blodsockerfall som diabetiker kan drabbas av. Det var väldigt intressant. Framförallt fick en inblick i hur det kan vara för min gamle far som drabbats av åldersdiabetes. Han kan bli så trött ibland. Fina fina pappa.

FacebookTwitterGoogle+LinkedInEmail